Behöver skriva av mig...
Det känns riktigt jobbigt att jag inte kan prata med dig som jag gjorde förr, då jag kunde se dig. Nu får jag istället prata med en ''bricka'' som motsvarar dig. Men jag vet att du lyssnar där uppe, vart du än är.
Även om du inte är kvar här nere, så lever jag fortfarande på våra minnen tillsammans.
Det är svårt att skilja på drömmar och verklighet. Att du inte finns känns som en mardröm men mina drömmar känns som verklighet. Dom drömmar då vi är tillsammans igen.
Men ändå spelar inget av detta roll, att förklara vad jag känner?
Hur jag än formulerar mig, om jag nu hittar rätt ord kommer du inte tillbaka till mig.
Även fast jag vill och om du vill, så kommer du inte tillbaka.
Dessa känslor jag bär på, de oförklarliga.
Hur ska man kunna beskriva det man känner, till ord?
Mer än de känslorna en annan kan förstå.
De orden, de känslorna jag har.
Så man sliter på de ord man känner igen, de känslor.
Att sakna och att älska, det vet vi alla hur det känns, vi vet alla vad de betyder.
Men ändå i mitt fall räcker dom inte till, de är inte allt jag känner, det förklarar inte allt.
Jag behöver något större, för det räcker inte...
Kommentera
Postat av: therese melin (:
jag älskar dig susanne , och kommer alltid finas vid dn sida om du vill prata!
jag vet att han skulle vara jätte solt över dig just nu. <3
du är underbar susanne , och jag älskar dig mer än någonsin <3
ingen susanne ingen therese !
Postat av: nnataliieissa
du vet vart du har mig, var som helst när som helst. Jag älskar dig grovt susanne! <3
