Jag dras till den dära känslan hela tiden.
Varje gång jag ser dig, varje gång jag hör din röst, varje gång jag tänker på dig så får jag alltid tillbaka den dära känslan.
Känslan som jag vet att jag inte ska känna, men den kommer automatiskt.
Varför är det så svårt och bara låta dig gå? Vad behövs för att kunna glömma dig?
Kanske för att jag vaknat med den dära känslan av att jag kommit närmare dig mer och mer,
kanske för att du lurat mig på fel spår varje gång,
och varje jävla gång så var jag så dum och gick på det..
Jag vill inte vara den dära tjejen med ett brustet hjärta, jag vill vara lycklig som vilken tjej som helst. Men det enda jag såg då var att du var den som kunde göra mitt hjärta helt..
Fel, igen. Du var faktiskt inte den enda som kunde göra mitt hjärta helt.
Tack vare mina fantastiska vänner så är jag lika lycklig utan dig. Sorry, man.
Boys suck.

/s.a