Har du någongång tvekat väldigt länge på någonting som kanske skulle påverkat väldigt mycket? Eller någonting som du inställt dig själv att göra men ändå aldrig tagit chansen. Att den dära chansen skulle kunna varit alldeles perfekt. Men istället så gjorde du inget och tänkte ''jag gör det en annan gång''. Den chansen tvekar jag på varje dag. Man måste vara redo innan man vågar, kunna förbereda, föreställa sig hur det kommer bli och allt annat. Men istället så tänker man aldrig ''jag tar det som det kommer'', för oftast så blir det aldrig som man föreställt sig. Oron är jätte svår att övervinna, men varför gå där varje dag och fundera på hur det skulle vara när man egentligen inte vet?
Jag försöker intala mig själv att jag ska göra det, det finns inga men, jag bara måste.
Men jag misslyckas ändå nästan alltid. Jag säger bara negativa saker om hur det skulle bli, då har jag helt glömt bort det possitiva, att det också skulle kunna bli bra.
En dag ska jag också övervinna den här rädslan. Jag ska och jag tänker inte vänta och göra det någon annan gång, jag ska ta varenda chans jag får. Vad kan vara värre än att inte ens våga ta chansen egentligen?

Våga du också, jag tror att man kommer längst med det. För jag vet själv att den där känslan inte är rolig att gå omkring med.