barndomsvän jag skriver det hära till dig nu, även om jag vet att du inte läser det ändå, men jag behöver skriva av mig om allting.

jag kommer ihåg den första gången vi träffades precis som om det vore igår. vi bodde på samma gård och du lärde känna min syster först, men sen sa hon att hon hade en lillasyster, som då var jag, och då började du och jag umgås istället för att hon hade så fullt upp ändå. vi blev direkt jätte bra vänner, med att vi bodde så nära varandra så kunde vi bara springa över till varandra när som. vi började umgås mer och mer, oftare och oftare. sommar till höst, höst till vinter, vinter till vår, helt enkelt året om. alla busen vi hittade på, på gården. ett av minnena från när vi var små som vi nog mest kommer ihåg: vi hade sommarlov och det var jätte ljust utomhus hela nätterna. så vi bestämde oss för att vi skulle sova under klätterställningen, vi skulle ta ut kuddar, täcke, fika och innan vi skulle gå ut så skulle vi ha borstat tänderna. och vi trodde ju verkligen att vi skulle få sova ute också. sen när vi hade bestämt, så var det ju bara en sak kvar, att fråga dom vuxna. fort sprang vi hem till var och sig och frågade, och självklart så sa dom ju nej. eftersom det kunde vara vem som helst som kunde komma och ta oss. men för det så var inte våra planer helt förstörda. utan vi hade ju en ny idé, att bygga en koja inomhus och sova där inne. hahaha, sagt och gjort så gjorde vi det hemma hos dig tog in fika och allt på ditt rum, fixade täcken som skulle vara som tak, hahahaha jag minns en idag att det var sjukt trångt där inne och vi skrattade så mycket för att allting nästan rasade ihop. sen på morgonen så vaknade vi med att hela ''kojan'' hade rasat ihop och vi låg då bara på golvet, hahaha! och en gång när vi skulle göra en liknande koja hemma hos mig, och vi vart så nöjda med kojan vi gjort, men sen kom tessy och rev ner allting, då vart vi ju as arga och särskilt jag som alltid hade sånna utbrott på henne.. och varje gång som jag kom hem med bilen, så såg du det från ditt fönster och sprang direkt ner och vi sprang direkt till lekparken och hade så roligt. och när vi åkte runt på våra kickbike:ar och låtsades tanka dom och låtsades hämta människor som åkte med. alla promenader med tessy, dockorna som vi tog ut på gården och lekte med. hästarna som vi gungade på och låtsades vara jagade med. och när pappa tog med oss till femöre huvud och han slirade med bilen och vi satt där i bak sätet och tyckte det var så roligt.
det är inte bara det jag saknar, när man var liten, jag saknar dig så mycket så det gör ont.
jag önskar att vi aldrig hade flyttat från gården, aldrig glidit i sär så mycket som vi gjort nu, aldrig vuxit upp, stannat då vi var fem och sex år. alla våra minnen var på den dära gården, nu har dom rivit hela lekparken och kvar finns bara ogräs.. fyfan vad det känns sorligt när man ser det. ingenting finns kvar där längre. allting kommer bara finnas kvar i huvudet, man kommer aldrig kunna göra om dom sakerna.
nutiden: jag vet egentligen inte hur ofta vi ses nu, skulle chansa på en gång varannan månad.. det är förjävligt rättare sagt. och nu, när jag fick reda på att du ska flytta här ifrån, åtta timmar resa till varandra, så blev jag ännu mera ledsnare. men jag visade det inte för dig, för jag ville vara glad för att du hittade något bra gymnasium som du ville gå på. nu kommer vi kanske bara träffas några gånger om året. jag klarar inte av att låta dig vara så långt borta ifrån mig. jag behöver dig fan här! jag behöver höra allt som du tycker, alla råd du ger mig allting som du säger. inte bara att vi kan höras på telefon, det är inte samma sak. men jag vet ju att det aldrig kommer bli som förut, som vi var små.. men jag ville aldrig att du skulle åka så här långt bort ifrån. 

fyfan vad jag kommer sakna dig, och jag vet seriöst inte hur jag ska klara mig utan dig.
jag vet att det är det bästa för dig, att du blir lycklig med det.
och jag ska försöka fatta det också, men det kommer ta ett tag..
du kommer alltid vara min första allra bästavän, min barndomsvän, och aldrig kommer jag glömma allt som vi har gjort i dessa tio åren.

//susanne